det är med blandade känslor jag åker neråt till skaune igen. samtidigt som jag saknar mia och issa och alla andra fina så ger mig staden jättenegativa vibbar just nu, ungefär som stockholm. jag vet ju dock inte riktigt vad alternativet att vara nånstans är? rasbo faller ju bort, annat än kortare perioder som nu, då är det trevligt och skönt. rädd att jag kommer ta lätta vägen ut och bara dra mig tillbaka hit medan resten av världen gör något med sitt liv och frodas.., får se till att det inte blir så!

jag förstår mig inte på mig själv?!! nu orkar jag fan inte mer snart, kan jag inte bara få vara lugn och harmonisk mer än fem minuter, det är allt jag begär. lite ro och ordning i mitt huvud och i mitt liv, inte den konstanta helveteskänslan i bröstet!
ska försöka ta bort den med god julmat och familjemys, men jag betvivlar effekten av det räcker...

ånäu ensamheten igen...känslan av att vara helt utanför allting? det skär i hjärtat.., jag vet inte vad jag ska göra åt det?

en god natts sömn och mycket funderingar och det känns som att kroppen landat igen, det är skönt.. tar det som det kommer, och hoppet ÄR ju faktiskt inte helt ute än på värmland!

det är så mycket jag vill skriva men jag tänker fan inte skriva det här mer, får skaffa mig nånannanstans att skriva på. jag vill verkligen inte säga till dig hur ledsen jag är över att jag inte kom in och att vi troligtvis kommer bo ett halvt land ifrån varandra och hur orolig jag är i hela kroppen över det, att hela min värld känns som den håller på att gå ur totalt just nu, jag vet hur glad du är över att ha kommit in och båda vi vet nog att det är det bästa och finaste för dig just nu att flytta upp dit ett år!

just därför smärtar det mig så jävla mycket också att jag vill ju dela allt med dig och även när det är på botten som det är nu. men jag säger inget nu och förhoppningsvis dröjer det flera dagar innan du läser det här så du kan fortsätta behålla den känslan du har i kroppen nu tills dess och förhoppningsvis efter också!!

jag behöver sova ett par timmar och lugna ner magen och huvudet och hela kroppen tror jag.

det behövs bara en liten jävla putt så faller alltihopa ihop. tack kretsloppshuset för den sista knuffen som tillslut gjorde att allt känns helt jävla hopplöst och skit. vill egentligen verkligen hålla det här inom mig, det kanske är bäst också men nu är det fan nog, jag orkar inte mer. det känns som att nån har lyft upp mig med rötterna och slängt ut mig genom fönstret. jag vet inte var jag ska ta vägen, jag vet inte var jag VILL ta vägen. självhushållningskursen skulle bli min väg till att äntligen hitta lite harmoni i mitt liv och få lite ordning på hjärnan, nu har det blivit precis tvärtom. att vara glad och fira jul och va trevlig mot alla är just nu det sista på mina tankar, vad fan ska jag göra nu då??

jag vet att det här bara är vardagliga problem och att folk har det mkt mkt värre. men vad gör det mig när det är just i huvudet allt sitter? jag känner att en av dom sedvanliga helvetesstunderna i mitt liv är på intåg igen, när allt bara krasar sönder och jag börjar på ny kula från ruta ett, och jag försöker verkligen hindra det med allt jag förmår för det är verkligen inte vad jag vill.

nej.....jag vet inte hur det här kommer att gå

sånt jävla misslyckande det känns att söka både dalarna och kretsloppshuset med allt jag har (nåja inte dalarna då men denna iaf), lägga ut hela sin själv och framtidsvilja så blir man ändå nekad. nu har jag skrivit till Holma iaf, och håller tummarna men efter två nekanden är ju inte direkt självförtroendet på topp. Well, vinden får väl föra mig dit den vill...det har ju (inte) fungerat förut. Allt är osäkert inget är tryggt helt plötsligt, fan

http://www.youtube.com/watch?v=jeu3fFUWoS4

ska flytta till sydkorea

Förebyggande råd

• Upprätthåll en god hygien. Tvätta dig dagligen, dock helst inte mer än en gång per dag, och torka dig noga efteråt.
• Byt kläder, i synnerhet underkläder, varje dag.
• Undvik tätt åtsittande underkläder och byxor.

...haha, ha.....haha! funny because it's true

vill se en flaska i huet på en dansk polis

jag behöver ett bekant, vänligt ansikte brevid mig. det är jävligt att bo helt ensam när man är van att bara behöva gå till rummet brevid eller tom till andra sidan rummet för att hitta en trygghet och vän eller kärlek. nu är alla en halvtimme bort och det känns inte bra, jag kommer mig inte för att göra något och kroppen skriker. kan inte NÅGON bo på värnhem iaf? det hade varit guld, eller om jag hade haft en cykel eller busskort.

har inte bott ensam sen den där hösten 2006, men nu gör jag det igen. vet inte hur jag ska förhålla mig till det riktigt men det är bra antar jag att jag känner. väntar med spänning på svar från kretsloppshuset, får ju lite bli framtidsvägskälet, malmö sunne skåne barcelona?

jag måste äta och sova bättre, det här håller inte. livskvalitén är på minus just nu!!

känner att jag sakta sjunker in igen, jag måste kämpa emot det. jag är jättesugen på att hitta på saker och göra roliga grejer, men ibland tar menlösheten överhand. speciellt när kronofogden har letat upp en till inatt helt okänd skuld för två jävla biblioteksböcker jag trodde var återlämnade och det faktum att jag ligger sjukt mycket efter i studierna, den gamla magen klarar det inte riktigt och återgår till knivstadiet och jag måste ligga i sängen och hålla mig för magen och försöka fokusera på annat. tillbaks till högstadiet-ontimagen wohooo...

en jordskredsresa med allt det innebär, förändrad livspepp, förändrad livssyn och en känsla av att allt kommer att lösa sig har äntligen infunnit sig, väldigt mycket tack vare resan. jag är inte på skrivhumör riktigt för jag är hungrig, så jag lämnar det vid det just nu!

sommar i oktober/november!

Ligger i vår grotta och tänker och påtar och kollar rymden, de elva kvadratmetrarna känns helt plötsligt oändligt stora och ingenting är lika kul att göra idag som i vanliga fall. inte ens nudlarna är goda ikväll!!
försöker axla vågorna av lathet//apati som sköljer över mig med ständiga och jämna mellanrum, ena stunden ska det bli det roligaste i världen att resa iväg på äventyr med issa, nästa slår det mig att jag inte kommer ha en grotta att falla tillbaka på och jag blir illa till mods. Men, just nu är jag positiv och ser och hoppas resan blir hur bra som helst, att det finns så många platser och människor att sysselsätta sig med att jag inte ens hinner tänka tanken att jag måste få vara ensam en stund. På samma mynt så har jag och wingis mer eller mindre ett halvårs frånvarande att ta igen och båda kommer antagligen få sår i halsen av allt babblande och bibblande.

Imorrn bär det av i vilket fall, jag kommer sakna trizan och grottes och vännerna och grillchips och alla andra underbara ting, men jag är tillbaka om en runt en vecka. Med buller och bång!!

svänger som vanligt i den jättegunga som kallas livet, nu är jag på lite av en high känner jag och är jättesugen på malmö och allt det innebär! för att i nästa sekund vilja stänga in mig i otillgänglighet igen, men jag behöver kanske lite tid att vänja mig vid att det faktiskt GÅR att stänga in sig i malmö också? har ju verkligen inte haft den känslan senaste halvåret eftersom jag inte haft nåt eget hem!

klockan blir kvart i fyra och jag befinner än en gång mitt i tankarnas öken, utan hjälp och utan närhet...det är dags att gå vidare från stiltjen i rasbo nu.

vandrar längsmed snöiga gator i huet...på jakt efter vad? just nu känns det som en stor transportsträcka, livet?

sitter en fredagskväll och försöker hitta meningen med det egentligen. jag har ju sen länge haft väldiga besvär med att finna mig i det som normen säger är ett vardagligt liv. jag TÄNKER inte jobba åtta timmar om dagen eller göra nåt jag inte vill för att kunna överleva. det behöver inte vara så och det borde inte vara så. det går emot all logik att vi ska slava för att kunna köpa/bo/leva flott, men frågan är då, vad ÄR meningen? just i detta ögonblick känner jag en extrem livlöshet och en känsla av att allt känns så himla....tomt ibland??
om jag ska göra en lista är det jag lever för (utan speciell ordning):
kärlek
vänner
djurens befrielse.

kanske bär kosan av till malmö istället. jag kan inte förneka att det saknats ett viktigt element i min kropp sen jag flyttade från malmö, det var så himla fint speciellt under hela hösten i malmö förra året. staden är verkligen värd en värdigare avslutning än den som blev och bara negativa vibes, nu känner jag jag är redo för lite mer!!

hemma i tryggheten igen och med en känsla av seger när jag och mia hittat boende äntligen, längst upp i norr i lule! skuffar på mig alla varmaste kläderna som finns och förhoppningsvis snowjoggers för en kall, kall kall vinter med kärlek, snö och skridskor.

håglös och vill ha ett eget hem, ett eget rum att dra mig tillbaka till när allt känns såhär...

jag vet inte varför det är så men

okej sj löste sitt egenskapta monster, cred för det!

just nu är jag helt inkapslad i hatisk aggression gentemot sj!!!!!!

jag har hittat en energireserv i mig tror jag, som förvisso tömdes i helgens äventyr men nu är tillbaka?? helt spattig och vill iväg iväg på äventyr och roligheter!

Jag flyger högt och det känns som jag faller igenom igen,
och jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din.

jag vill hitta ett hem nu, NU

sömnsläpp på uppsalatåget och vakna upp i stockholm när man åkt därifrån för två timmar sen haha.

fylleäventyr !!??

börjar räkna in tredje månaden mer eller mindre hemma i rasbo kom jag på precis. men (i och med det vill jag intala mig) har jag kommit på rätt köl med csn igen och snart kan det börja trilla in PENGAR igen! det kommer vara en helt bisarr upplevelse att faktiskt kunna KÖPA något man vill ha. kanske impulsköpa något utan att direkt millisekunden efteråt få nattsvarta tankar om coop x-tras träiga pasta + ev existerande ketchup (av samma märke).

något annat jag tycker är kul är mitt till fullo återuppväckta hockeyintresse? var kom det ifrån, egentligen haha. räknar dagarna till säsongsstarten och funderar nästan på att köpa dyr kanal för att kunna se matcherna (vilken det nu är på).

och, jag tror jag äntligen börjar komma "i form" igen. den här sommaren går nog till historien som min mest orkeslösa någonsin, utom roskilde och emmaboda har jag inte gjort ett skvatt knappt. eller kanske snarare PÅ GRUND AV dom haha. men roskildes första dagar var iaf guld haha...benadryyyyyl

värmland kallar på mig och misan ligger fortfarande och sover, jag hoppas vi får det där huset, väntar på mailet fortfarande!!

nu är jag hos morten och drunknar i tvspel och chips och läsk!! precis vad jag behövde, och snart, SNART är saknaden över...nu är den total igen dock för den saknade har blivit av med sin mobil!!! åhhhh jag vill bara höra ett litet litet ljud!

nu ska en utredning under ledning av en borgare "utreda" djurskyddslagen och vill se den mer "flexibel".......fyfan, det här kommer sluta illa. men uppar dom förtrycket kommer ju förhoppningsvis svaret från djurrättsrörelsen bli kolossalt, kan en ju hoppas..!!

mitt hjärta orkar snart inte slå längre, det bultar så hårt så jag inte kan sova. dunkla tankarna har vunnit igen

jag vill ha helskägg!! nu har jag inte rakat mig på nära två veckor och det enda som kommer på överläppen är fjun, en kan ju bli deppig för mindre!! tur att jag har lillskeppisen iaf. låt oss aldrig skiljas åt igen!

jag vet inte varför men jag har aldrig känt mig såhär sårbar på väldigt väldigt länge, det är ingen rolig känsla. jävla skitkänsla rättare sagt. ensamheten är total just nu, jag borde sova

DÖDEN!!! jag fattar inte vad som händer och jag orkar inte mer. skit i detta nu lägger jag snart ner och går i ide, sommaride... jag är fast i mitt eget huvud och kroppen förmår sig inte göra något.
hela mitt jag skriker av längtan och jag önskar jag vore söderut nu. att det kan va så här jävla jävla starkt

människans sinne och hjärna är ganska lustigt ändå. hur kan vi va så himla bräckliga jämfört med andra intelligenta varelser??

det rör sig ofta i tankarna om min isoleringsprocess och simpla tillvaro just nu är en effekt av att jag mår kasst och är jätteorolig i sinnet och kroppen just nu, eller om det faktiskt är just detta jag vill göra just nu.
jag tror det handlar om att jag inte riktigt kan tillåta mig själv att leva ett väldigt simpelt liv t.ex. ute i skogen, för då missar man ju allt kul och gemenskap som händer inne i städerna till stor del. det är jävligt synd att det inte går att kombinera, så man bor cykelavstånd från t.ex. malmö i riktig natur, för en överkomlig summa...

läste att nasa forskat fram ett kärnkraftverk som ska va lika litet som en papperskorg. och 2020 skaffa anläggningar på månen. och senare i tiden resa till mars. jag ville gärna åka med till mars. eller månen går också bra. men helst mars

så full av energi och pepp, så få kanaler att få utlopp för dom?! eller det är bara skapa dom men där finns ingen energireserv ju

"Martin gave up city livin' and started a farm."
inte långt från verkligheten, verkligheten som står högst upp på önskelistan just nu iallafall. plugga på distans och bo i Stillheten

det bästa som finns

inatt drömde jag bland annat att jag dödade en dum person genom att köra in en plastgaffel i hans tinning....eh? han skrek och grät och jag fick dåligt samvete men jag kunde ju knappast sluta när jag väl börjat gröta runt i hans huvud med den. en jobbig dröm, jag undrar vad den betyder? jag tänker ju knappast på att döda folk med plastgafflar om dagarna.

det är fint när en känner att allting som behövs för att livet ska vara perfekt faktiskt finns i ens liv just nu, att okynnes-mådåligt är ju i mitt fall bara onödigt och totalt ologiskt. så inget mer med det nu!

sune är inne och är som vanligt igen, jag tror han bara var svartis haha.

varför är jag alltid semiapatisk 50% av min vakna tid? ängsligheten bara kör över mig platt och nu klagar jag bara en massa här. jag ska sluta med det, lite iaf... nu ska jag försöka pocka in katterna efter att hunden stuckit så jag inte behöver vara ensam.

vaknade nyss upp ur en dröm där jag blev aspackad nån kväll och vaknade upp med en grön helsleeve tatuerad på armen haha, det var soft..fast jag kom inte ihåg hur det hade gått till eller om jag hade betalat, det var lite jobbigt. sen vaknade jag ur "drömmen" i drömmen och den var inte kvar. sen vaknade jag ur drömmen som var den riktiga drömmen. gud vad jag har vaknat

jag vet inte vad jag ska skriva längre jag vill skriva av mig men jag får inte ut det i ord. dimman i huvudet och ensamheten tränger sig på som en dusch kallvatten i nacken

vad var det som hände egentligen? hur kunde livskraften sugas ut så sjukt mycket att jag fortfarande är som ett kolli i soffan och knappt orkar ta mig för något alls??

regnet

fel på kommunikationsapparaterna gör att jag inte kan få dom där så värdefulla få orden...när jag som mest behöver dom. ikväll kom den till slut, flodvågen. eller flodvåg..vågen. en kalldusch i förenad tryck över bröstet och ledsna minnen. tankarna kör i botten men jag försöker verkligen.

det var ett dygns megatristess och saknad jag behövde för att få eld i baken! imorrn 05.58 går min buss från rasbo mot väst!! mot siggahuen och vänner och syster och öl!

allena-spa är tråkigt. jag har börjat kolla stargate i kronologisk ordning...

tvåtusennio är ett bra år, ekonomiska och sociala motsättningar till trots! det handlar bara om att få lite perspektiv på tillvaron, sen kan man leva exakt hur lycklig som helst. även utan pengar och utan bostad, det viktiga är att man gör exakt det man är sugen på att göra och umgås med exakt dom man är sugen på att umgås med, så löser sig allting. just nu slits jag dock mellan orkeslösheten och peppen att göra saker, jag tror en vecka hemma i spa-land är det min kropp allra helst vill ha. numer allena men det fyller nog sin fuktion i vilket fall vill jag tro.

kom hem nu jag saknar dig

Ligger och väntar på morgondagens Österportfenomen åh

eftersom jag inte har sovit på över 40 timmar mer eller mindre nu så borde det vara en enkel potät nu snart. iof känner jag ögonlocken redan lägger sig som täcken över ögonen så det kanske är dags nu. ska bli så bisarrt skönt att sova, helt sjukt. hoppas drömmarna blir dom jag vill, god natt.

det finns så jävla mycket som vill komma ut ur huvudet till olika personer, som jag troligtvis aldrig kommer få säga till dom. berätta hur sjukt mycket några meningar spelade roll för vem jag blev och hur lätt hela ens närvaro bara kan krascha när en inte är försiktig med vad man gör och säger. jag håller gärna uppe skenet av att vara obekymrad, självständig och ha ett grymt självförtroende men det är ibland, rätt ofta, raka motsatsen. men det löser jag som jag alltid gjort och håller det inom mig i flera år så huvudet till slut slår i backen och man är tillbaka på ruta noll.

jag vill inte känna såhär längre såfort jag blir lite nedstämd eller orolig, jag pallar inte. allting är väldigt simpelt egentligen troligtvis, men jag är körd av gångna år i hjärnan. för många som medvetet eller omedvetet fuckad upp mig för att jag på många vis kommer lita på personer förrän efter en lång, lång, lång tid och trygghet. jag förväntar mig alltid det värsta, förbereder kroppen och sinnet på att bli sviken, förbisedd, nedvärderad, kastad i rännstenen. jag kan inte hjälpa det ofta, och den här jävla känslan dödar mig inombords.

skräll

föga oväntat att jag inte kan sova i ett kalt rum med hundratjugo tankar i huvudet. jag får tokspel på livssituationen, måste bort bort iväg på äventyr och roliga saker, klarar inte av vardagslivet alls fortfarande.
fast det är nästan löjligt vad lite som behövs för att jag ska kunna finna mig i vilken situation som helst och trivas med det, en viss persons närvaro. det är som magi, magen hjärtat och huvudet finner ro.

det finns nog få saker jag hatar så mycket som att bara leva dötid i väntan på något, som nu på pengarna, går på totalt meningslösa jävla åtgärder som ska hjälpa mig hitta jobb men som är helt HELT värdelösa, ger mig inte ett skit. men jag har tillräckligt mycket empatisk förmåga för att inte tjäna pengar på privatpersoners bekostnad (nåväl, med förbehåll), så jag tvingas väl slita själen för att få dom där jävla 2500 kronorna i guess. men jag håller på att på spel som sagt. snart går jag loss på livet och bara sticker. jag vet ingenting längre, jag vet bara att såhär funkar inte länge till, trots underbara personer i min närhet nu också.

ska det vara så svårt liksom. kan inte bara tornadon i mitt huvud lägga ner så jag kan få sova nu. jag ska upp om mindre än fyra timmar än tanken. jag antar jag missar detta och kommer få en hel del skit för det kanske. dålig men realistisk inställning. finns det ingen eller inget att komma hem till utom en tom lägenhet och en dator är det inte mycket till motivation att stiga upp ens.

jag vet exakt vad jag vill göra. jag vill resa iväg med dig. just nu, bara åka iväg vart än vi känner för. undrar vad du tycker om det?

global warming, utvidgat

nä ok det är inte vintertid men nog är det ostadigt minst sagt?! vad händer egentligen, klimatkatastrof i skallen

barcelona lockar och pockar när issa har slutat löneslava. känner mig så jävla förlamad nu som så ofta förut och vill bara ligga inne och stänga in mig själv. så det är det jag gör nu också. ska kolla dåliga filmer nu, hejdå

vintertid på sommaren??? fan

komet i huvvet

när väl sommarvärmen träffar en så är det som en komet rakt in i hjärnan. nu har jag gått till kirseberg och issas jobb, och gått till fucking seved. nu är jag hemma här och vill bara sova i hundra timmar. eller 72 timmar. ja tre dygn blir nog fint.
just nu är jag trött, hungrig, grinig, törstig, svettig. inget positivt just stundens förutom att jag hittade en bandare för 20kr på emmaus. hejdå nu ska jag stänga in mig med wingis ett par dagar.

först roskilde, sedan världen! (fast därimellan pengafixande)

första dagen på ditt liv. det är ett liv jag verkligen verkligen verkligen vill ha, jag måste bara bestämma mig var det ska levas. men det känns inte alls som det spelar någon roll alls, så länge det är med personerna och personen jag vill vara med.

jag vill resa, jag vill ligga och mysa i solen, jag vill spatsera på nya gator!
jag ringer cajsa ikväll!

vilken väg ska du vandra


jag har hummousrester på hela min internetdosa. det får stå som symboliken för mitt liv just nu.
väldigt mycket är väldigt, väldigt klart. och rätt mycket är kaos och osäkert. den första delen är helt klart störst och kaos kan jag leva med, det är den där eviga osäkerheten jag inte klarar av. på fördjupad jobbcoaching-kursen jag går nu i AFs regi såg vi en film som hette Jag AB (namnet ljuger, uppenbarligen), som tro det eller ej, satte igång lite hjärnverksamhet igen! fast den sortens hjärnverksamhet finns redan där, att alltid försöka se positivt på saker och ting och se möjligheterna istället för vilka hinder som finns på vägen framför en.
jag är iof nog rätt duktig på att se möjligheterna, det handlar bara om att våga eftersträva dom i sitt innersta också. och, "med inget att förlora har vi allt att vinna". så har jag nog resonerat senaste halvåret ganska mycket,

och det har faktiskt lett till

BALANS stavas det tror jag, med versaler!!

sånt där så det gör ont i hela alltihopa

virrvarret som gör att jag slits mellan två världar jag vill ge allt och all energi och pepp jag har åhh. och vad fan är dealen med mig jag blir förbannad på mig själv, men anledningen är censurerad censur censur dagbok!

jag älskar tillfällena när man kommer i fas med sig själv, sina tankar och sin omgivning

jag har en förmåga att bli lite överdramatisk när jag är trött/hungrig/utmattad. fast jag kommer väl som ett paket antar jag, med både dom bra och dom dåliga sidorna,

dags att retirera till instängdheten snart igen känner jag. fast kanske inte totalt men en väldigt stor dos. jag vill ha ett hem, en grotta eller koja och en tankevrå. eller jag behöver det snarare. alternativt en flyktfrände, typ snart.

jag kan inte sova för tankeartilleriet är igång. flyr nog till drömmarna nu istället, det är en bra sak med mig själv, jag kan oftast tvinga mig själv att spontansomna när saker är jobbiga i toppen.

jag har väldigt långa vägar kvar i det som antagligen är mitt största problem har jag upptäckt, igen. hur mycket jag än försöker jobba med det så är jag tillbaka på ruta ett sen. eller ja kanske ruta två-tre, men. jag fortsätter trucka upp samma spår men vips så kommer karusellen igång igen och jag ser nattsvart på framtiden och alla skyddsbarriärer jag försöker avveckla säger mitt innersta att allt kommer bli exakt tvärtemot vad jag vill.
jag vet ju att nä äsch. jag ska sluta nu och sova och fortsätta mitt liv som halvsystematiserad, det har jag iallafall kontroll över.

t.ex. skotrar, semester, höst

om en vecka börjar min kurs som issa också ska läsa, mellanösterns moderna historia, på dotan! i fredags jobbade jag natta och tjänade pengar, och imorrn börjar jag lära mig skriva cv-kursen haha, värdelöst. och så måste jag hitta dit till 10.00, det ska bli spännande för nu är klockan två och jag skulle sova tjugotvå. många tankar men mest en total megautmattning som lägger sig över huvudet. nu är jag redo för en till rasbovecka, klappa katter, kolla film och spela dota brevid ett välfyllt kylskåp i ett par dagar! och plugga, det är ju faktiskt väldigt skumt att jag är PEPPAD på att plugga nu haha. fast dom orden kommer jag äta upp om några veckor nog.

nu ska jag slinka ner under täcket helt och drömma om allt annat än skotrar, semester, höst

alla är rädda för spöket

och vem eller vad är det som är spöket då. ja det är väl olika för alla men jag vet nog ganska säkert både vem och vad som det är som är mitt spöke. fast likt ghostbusters är jag rätt duktig överlag på att kicka bort alla sorters spöktendenser. ibland slinker det igenom nåt litet litet spöke dock, och det är drygt som fan..
idag missade jag äventyr för att jag aldrig har min mobil på i svalöv svalöv, det tänkte ju inte jag på..trist och tråkigt. nu är jag dotaless. ett tag iaf. eller pja. eller pjo.

längtan - pepp - rastlöshet

varför återkommer jag alltid till det här stadiet i en stad? jag har svårt att se att malmö har gjort sitt än i mitt liv. ändå känns det som jag längtar härifrån på ett sätt såfort jag kommer hit nu, är det för att jag är bostadslös, eller är det för att jag har för mycket dåligt förknippat med det redan? jag tycker ju ändå att det mesta med malmö är positivt sålänge en kan bortse från idioterna i machovänstern. och jag kan det. det är synd att inte alla kan göra det bara, dom är fan inte värda att må dåligt över alls, någonstans.

eller så är det en bra sak, att mitt sinne inte nöjer sig med mindre än det absolut bästa för mig, exakt det jag vill göra för stunden och i nuet och i framtiden.
varför ska man nöja sig med mindre när en har hela världen för sina fötter?

jag tänker då inte göra det

jag borde kolla mina blodvärden för första gången sen jag blev vegetarian för många herrans år sen. det kanske innehåller nyckeln till alla dessa mysterier?

Jag känner mig fortfarande helt utmärglad, så idag skippar jag solen och vilar mitt krabbröda ansikte inne i Amandas fina etta. Läsa bok, spela dota, tänka tankar, lyssna musik, ensam. Det var inte igår jag hade en sån dag, eller ja det var närmare bestämt två veckor sen. Rannsakningsdagarna brukar va rätt sköna och väldigt välbehövliga emellanåt,iallafall när en inte har nåt eget hem att stänga in sig i när saker och ting faller, kraschar och byggs upp omkring en.

det börjar spritta i mina flyttningsben. även om jag trivs hur bra som helst i malmö nu i dagarna och myser omkring, så vill jag kanske inte bo här. eller vill jag? vad vill jag egentligen göra. resa, härja, mysa, ha kul, uppleva!

snabbuppdatering från en toalett på möllan...
jag är i malmö och pantar livet ur folkets park och dricker öl och styr upp lite pengar till framtiden. och är väldigt glad, gladare än på många år och dar på många sätt känns det som, det är fint!

ungefär lite som att leva i ett parallellt universum.. imorrn är det 165 i lund, det kommer förhoppningsvis bli alla tiders, hoppas jag!! håll utkik efter ett rabiat grönt, vitt och rött block! här kommer vi!

och exakt där kom verkligheten ikapp mig.

jag vill inte ha verkligheten, kan den inte bara låta mig vara?

släkt- och djurdrömmar

nattens drömmar innefattade både jag och min släkt i en kraschande hiss, jag och pappas släkt på pappas nånting-fest och jag var tvungen att åka därifrån och jobba (??), jag och mammas släkt på mammas fest och något snille som fixade festen åt henne hade hyrt in ett zoo med en tiger på bakgården och en björn i en liten hage inomhus. natten avslutades starkt med att ett lejon hade rymt från nånstans och satt i vår bil när vi öppnade dörren (jag tror det var jag som var med i nån film), jag lyckades iallafall överleva en lejonattack, med hjälp av ett täcke jag parerade lejonets asstora tassar med. fan vad duktig jag är.

tragedykvällen åhhhhhh

så jävla kärt återseende att jag gick runt i fem timmar i glädjerus och en riktig energifylla !!
idag vaknade jag halv sju kallsvettig för jag märkte att laddaren hade åkt ur mobilen som inte förvånansvärt var totaldöd, men fick snabbt reda på att klockan inte var mycket. och kände det på malmös morgonluft som drog in genom fönstret. nu är den kvart i åtta och jag ska gå och möta upp med nattis som är världens bästa och skjutsar mig ut till min favorithåla i landet. hungrig som saotan!!! men glad!

positiv aura

nu har jag lånat ihop till biljett hem till skåne, och en begynnande känsla av lugn sänker sig sakta. i veckan ska jag höra av mig till vikariepoolerna och höra om dom vill ha arbetare, för jag känner lite det här håller inte. nu har jag exakt 46,50kr på kontot, och kan inte låna mer till spritresor eller dylikt. och jag väntar med spänning på att antingen soc eller bostadsbidraget ska dimpa ner men det verkar som dom fipplat bort båda. så kan det gå!

tankarna är i full rulle sedan några dagar tillbaka, numer är det nog stockholm som rullar igång dom, jag måste ner ner ner bort. och det ska jag förvisso också, 16.15. skönt på många sätt!! men tråkigt att lämna kvar alla fina människor här uppe.
nu ska jag laga min matsäck. pastahjul utan något till i en plastpåse, vilken hit haha.

jag fick en ros i förrgår natt av en väldigt skum man i kostym på gångvägen i svedmyra. han sa att jag hade en sån positiv aura kring mig, att det "var helt wow", och "vänta lite...du måste få en ros. du får nattens ros!" oj, tack så mycket! sa jag och vankade vidare i min ensamhet med kultirations nya i högtalarna.

mellansverigekaos

woj woj woj, alltid full fart!! kur-dagarna i rasbo är som bortblåsta och jag är i behov av rehab igen haha. alternativt en ny dos öl, och imorrn spelar ju faktiskt tragedy och svalövs kommer hem till skåne igen!! jag måste bara se till att vinna traderan så jag kommer hem också. eller ja hem, jag har inget hem. lite som mattis i ronja rövardotter när han inte har något barn känns det ibland. jag har inget hem...............jag har inget hem?......jag har inget HEM!......JAG HAR INGET HEMMMMM!!!!!!!!! men vad gör väl det. jag har allt annat man kan begära tror jag. utom pengar.

hela vägen ner

det ljusnar ute. klockan är tjugo i fem som vanligt, istället för att sova ligger jag och grubblar och lyssnar musik, varje natt numera. att vara tillbaka här hemma i uppsala/rasbo väcker så många minnen och tankar och saker jag begravt sedan länge. jag vill inte ha det till ytan igen, kan det inte bara stanna där borta i brunnen där det hör hemma? jag har dumpat det där för många år sedan och jag vill inte ha tillbaks det. lämpat av det. bort, iväg! jag börjar få nog av den här delen av landet redan, men samtidigt har jag fått nog av malmö för tillfället redan också. jag vill till fina svalöv, träffa fina m och okynneskasta gris och höra banjostämmor i korridoren. jag vill smyga upp och bajsa mitt i natten när alla sover och låta bli att tända lampan och halvt dö på kuppen. jag vill äta äckliga mackaroner med nettos vita bönor i tomatsås när dagsdumpstringen misslyckas och halta omkring med mitt ghetto limp med ett ständigt gnällande. i just det sällskapet, just nu!
istället ligger jag och undviker att sova i en skinnsoffa. fast det är väldigt välbehövligt att vara hemma och ta igen mig och umgås med familjen. men ja, det här med saknad har aldrig riktigt varit min grej när grubbleriet knackar på dörren. det blir svårt att vända om det till positivt när det är så intensivt men jag vet ju att det är något positivt, det är bara positivt. jag är trött på att det står någon varelse runt hörnet med utfällt ben. så himla trött på det, det är inte så jag vill att det ska vara. och oftast är det inte så heller, jag skuttar över benet. att vara hemma i hemmet där jag isolerade mig igenom en av de jobbigaste tiderna i mitt liv gör dock att det utfällda benet istället blir till en MFF-anfallare med en välinriktad glidtackling från sidan vilken med allra största säkerhet skulle resultera i rött kort. om inte avstängning resten av säsongen.

det kommer nog gå bra. jag ska bara sparka igång positivgeneratorn igen.

mitt liv vill jag inte ska gå ut på att tänka hur jag vill leva, jag vill leva som jag vill leva. med personerna jag vill ha i min omgivning och göra det som faller oss i smaken för stunden. inga måsten, ångestframkallande tvång eller jobbiga minnen. bara leva och suga i sig dagen för vad den är, en oändlig jävla möjlighet. om man bara vill det. nu är det vår, snart sommar. jag klär mig för vädret i glansiga shorts och hoodie och hoppas på det bästa.
nu ska jag göra exakt det jag vill göra. och just nu är det att sova som sune gör när han är i sitt esse. god natt.

dodelidodi

Och jag har glömt min första sommar
Och jag har glömt min första vinter med snö
Men jag har kvar ett kort av far

tråkigt hur saker och ting kan bli. fast sakta men säkert. känns som att saker och ting sakta men säkert reder upp sig i mitt liv, fast jag vågar inte riktigt hoppas, än. kämpar med tassar och klor för att inte falla ner i allt-skiter-sig-tänket igen, tror jag lyckas också faktiskt. man är väl viking.

tågminnen

ja... när man åker tåg som jag gör just nu (hightech!!) är det ju som bekant att små pikanta detaljer från tidigare tågresor kommer till minnes. nyss var jag och sket på toaletten på tåget stockholm-uppsala, och såg en skylt att min minsann får använda toan trots att tåget står inne på stationen. schysst. det är man ju van vid. liksom. fast förra sommaren tänkte jag så även i södra europa, så nu (eller ja kanske inte fortfarande, men) ligger det en godbit blomqvist någonstans på ett stationsspår i södra tyskland. eventuellt österrike, jag minns inte riktigt.
ett lite lättsammare inlägg än vad jag brukar mullra på med. det får stå för att jag faktiskt är väldigt glad, lättsam och positiv nu! tack tack tack tack! mot tidigare tick tack.

malmö-stockholm 21kr, JA! hej då, hälsningar till blind i berlin om ni läser det här!

min vän. jag känner mig så himla hjälplös, det vrider sig i magen. som tur är har bådas vår älskade åkt upp till dig nu iallafall. jag tänker på dig varje minut, kram.

all the way down

nu är tankarna slut.

eller inte slut. dom har fastnat, fast inte på ett dåligt sätt nödvändigtvis. nu känns det som jag kan återgå till vanliga relativa harmoniska martin, som tar dagen som den kommer och inte spacear ut i tid och otid. eller ja harmonisk är jag väl alltid, men på insidan/huvudet har det varit världskrig och det har nog sipprat ut det med. fast det känns inte som om jag kommit fram till något jag inte redan visste. bara sorterat tankarna i minnet lite.
jag har tänkt på en sak. så länge man inte måste gå i vuxendagis och blir hunsad, förstår jag inte hur man kan tycka ILLA om att vara arbetslös. det är ju liksom som ett evigt lov, med vissa stunder av jobbansökningar, vilka man ändå aldrig får svar på. jag har lögat konstant i fyra månader nu, eller ja egentligen sex månader, eftersom jag inte gjorde något i skolan sista två delkurserna, och jag kan med lättnad säga det har varit så himla himla skönt och välbehövligt att komma ur systemet ett tag. komma ur måsten. komma ur hela stinkande samhällskroppen som skickar omkring människor som om dom vore produkter som ständigt ska utnyttjas, förbättras till varje pris. jag är inte stolt över hur jag tjänar mina pengar för dagen, men jag gör det iallafall, och vill samhället inte få in mig på en bana jag kan acceptera så kan jag inte säga att jag har några som helst bekymmer med att ta pengar från det, vilka jag ändå skulle ha fått i bidrag/lån/whatever om jag levde efter deras spelregler. deras. inte mina, inte våra!

jag har även hunnit med köpenhamnsresan och det känns bra, kan jag få ihop lite pengar förhoppningsvis med! foten blev dock kvar någonstans mellan netto och centralstationen, vilket är lite (väldigt) jobbigt. men jag tror på cykelterapi, och fint och rätt umgänge. då ska ni se den kommer läka fortare än kvickt. och jag kommer få båda delarna snart, så himla fint.

allt det där

allt det där. ja det är en ganska enkel mening att ta tag i för det generaliserar problemet eller problemen till den mån man inte tror det finns någon lösning. det finns alltid en lösning, ofta alldeles runt knuten, om man bara har orken och styrkan att ta sig runt hörnet. att dela av problemet i delar och sedan ta sig an dom en efter en är vägen att gå, man kan inte bli av med all sin last på en gång, i guess! sakta men säkert, ungefär som min ghetto limp som har infunnit sig igen.

imorrn ska jag en sväng till köpenhamn igen, fixa igång lite sprit så jag har råd med Livet. funderar på att lifta till/från svalöv svalöv också för att spara pengar? för dit ska jag alldeles alldeles snart, och jag ser fram emot det så jag håller på att smälta! eller smälta är ett konstigt ordval kanske, men om jag säger att det där leendet som varit väldigt väldigt sällsynt senaste halvåret mot vad det brukar vara normalt, är tillbaka helt och hållet så fort jag tänker på det. den. dom.

ögon i nacken

en dag häromdagen satt vi ett gäng på torget, och jag och erik låg på en filt och kollade upp i himlen. då såg vi en duva med rumpen utanför hustakskanten precis ovanför oss. erik lägger av en ironisk kommentar att tänk om duvan skulle kacka nu, vilket den självklart gör i nästa sekund. med förskräckt glädje ser vi hur skiten snabbt segnar ner rakt emot oss, och kastar oss undan med ett skratt.
det är ungefär så livet känns just nu. jag är redo för skiten som segnar ner mot mig, och undviker det kanske inte alltid med ett leende på läpparna men väl med en positiv känsla av att allt löser sig i kroppen. så länge jag har de två sakerna jag behöver i livet så är jag både glad och nöjd.

livet som nomad/hobo/luffare/bostadsfri

är rätt bra. så jävla många fina människor ikring mig har jag så jag blir helt rörd bara jag tänker på det. det hade jag verkligen inte trott för sisådär tre år sen. så jävla schysst att se att folk faktiskt lever upp till sina fina ord om solidaritet och kärlek och tar hand om varandra när det blir svårt för vissa. så sjukt fint. när jag orkar ha jobb och vara en del av hela alltet så lovar jag ta hand om mina vänner som behöver det också. just nu pysslar jag väldigt mycket med flykt. fast inte flykt från hela min tillvaro. bara flykt från det jag tycker är jobbigt, det vill säga att ställa sig in i ledet, jobba på nåt skithak där jag inte gör något konstruktivt utan bara slavar för systemet och ändå får skitpengar för det. jag vill inte. jag kan inte. jag skulle nog gå under mentalt om jag tvingades in i det just nu. till hösten kan det bli aktuellt. till hösten kan mycket bli aktuellt nog, som flytt eventuellt. jag är så himla öppen för förslag från mig själv och omgivningen, fri med vinden egentligen. det är skönt! vissa saker rymmer jag inte ifrån, jag väljer nog att möta dom istället. ja, det gör jag.

peppen har fan infunnit sig!! grymma vänner tracksuit och kung är tydligen receptet!!

det tjänar ingenting till att gnälla. det är återigen dags att vända om gnället och trycket över bröstet till jävlaranamma och pepp! jag kör vidare på planerna som det var tänkt, finns ingen annan utväg för tillfället, bära eller brista!

vilken bullshit. jag vill inte mer!

benen är läkta

äää.


Om från noll
åt ett annat håll
Vad har jag kvar
där jag kom ifrån?

jag är van

fan va pepp med att repa och att bygga repa på huset!! och att det är spelning ikväll på smålands!! och att solen börjar kika fram! och att allt står rätt bra till i allmänhet!!

vår öl sol?

det klättrar män i knallgula arbetskläder utanför mitt fönster på byggnadsställningar och borrar med sjukt stora borrar i väggen. undrar vad dom gör? det är fint väder och snart ska vi ut i solen och dricka öl och lyssna på KSMB!!

bakom våra moln så skiner solen

en sån där dag

najnajnaj.. snart är det dags för en kurvecka hemma i rasbo känner jag. ta med playstationet upp och ligga och rulla katamaris hela dagarna med ett välfyllt kylskåp inom tio meters räckvidd. så får det nog bli, fast kanske en snabb stockholmsvisit först. kanske är dags att ta körkort på rikt? Och lära sig spela nyckelharpa på rikt! vore ju minst sagt GÖTT att ha med den till bingsjö- och delsbostämman i år! åh fint det vore!

tvspel baksmälla och barriärer

har kommit på en sak jag alltid håller på med som jag ska försöka sluta med. att alltid leva med nåt sorts tanke om att alltid räkna med det värsta, det är fan inte sunt att kallt räkna med att allt ska gå åt helvete! kanske behöver lite positive thinking och lite sol och lite vår? bra att alla beståndsdelarna är på g då iaf!
hade gärna vart med i crewhänget idag till hårda tiders video men jag är alldeles för bakisz för att ens kunna uttala mitt namn idag haha. trycket över bröstet here i come! hade nästan glömt hur det var att va bakis haha. bakisz på rikt dvs!

dags att riva lite murar och bygga lite broar. imorrn. idag är jag okapabel!

land i sikte

javisst, nu börjar det styra upp sig sakta men säkert. väldigt sakta men säkert... nya problem hopas antagligen runt hörnet men det kan jag ju inte styra över, väljer jag att tro. nu är det sol ute och jag har löst en av inkassokraven. ska gå och köpa chips och fira!

nog!

bägaren har runnit över och det flyter ut över golvet och överallt. och därmed är det dags att göra något åt det också, jag pallar inte längre. mer orkar jag inte skriva nu, annat än att jag arbetar på det. förlåt alla berörda som tvingas dras med mig just nu!

Inkasso is my lover

KAN INKASSOKRAVEN SLUTA DIMPA NER I BREVLÅDAN?! Jag har redan betalt dom jävla sjukhusräkningarna en gång för alla nu!!! Nu smiter jag!!!

(två timmar senare) KAN VÄRLDEN SLUTA JÄVLAS MED MIG??? varför smet jag inte när jag sa att jag skulle smita det är nån som är ute efter mig. jävla skit. förlåt igen amanda. helt jävla ofattbart. HELT!!!!!

Bonnuppländskt svårmod

Det är inte bara norrlänningar som kan va svårmodiga. Även bonningar från uppländska landsbygden blir bittra ibland, speciellt när man är hungrig och jävlig och har fuckad dygnsrytm och inga pengar. Men jag ska åka över till kph i veckan och köpa på mig ett lager sprit tänkte jag, för att sälja så jag får lite pengar iaf. SÅ säg till om du vill köpa! Stöd en fattig ung man så jag har råd med livet. LIVET ja, vilket svin! Fast det är ganska bra ändå. Jag är bara lite svår idag som sagt. SNORIGT peppad på helgens bravader är jag, och lite besviken på lördagen som var. Mycket krisp och lite för lite gladfylla för min del, jag missade ju hela fina timmarna när jag jobbade, när alla kom igång. Nästa gång blir det att betala 40kr inträde istället och få en lyckad kväll haha.
Nu ska jag hem till amanda och kolla heroes och käka soppa, det ska bli fint! Trevligt sällskap, fina lilla goingen och två kattrackarns!

Eko-jävla-nomi

Den ekonomiska misären når episka höjder...herregud!!!!!! Kan ingen bara ge mig pengar. Varför är jag inte rik?? Hur är det egentligen tänkt att jag ska överleva nu? Jag vet inte. Jaja...det löser sig kanske. Annars smiter jag.

Att smita

Ojda. Klockan blev visst 06:54. Och bloggen blev nidad igår, hej och hå! Stackars mig som det tog ett dygn att komma på det för! Okej den där formuleringen blev inte den bästa men jag vet inte hur jag ska skriva annars. Det känns som jag har ballongskalle så jag skyller på det! Och svältkatastrofsmage...imorrn måste jag fixa mat, på ett eller annat sätt.

Annars då. Jag är förslappad (till tusen!!!), men glad för det mesta! Fast det ekonomiska och hela den harangen tynger ner mig och jag vill bara smita. Smita är nog vårens ledord. Barcelona kanske i april då?? Alla som är peppade på att smita borde följa med. Dekadens och mys.

God natt!

relaxing new age dolphin music

Sitter och är nyvaken med mitt alter ego bakfyllan och äter pasta jag lagade imorse när jag vaknade i ett rum med 25 punkare överallt. Dom har torkat och är knapriga och ketchupen är äcklig. Men jag har ingen mat. mat mat mat. MAT!! Amanda sa ju iof igår att jag kan få tzay av henne (!!) vi får se om det var ölen eller hon som pratade!!
Eh jag vet inte vad jag vill skriva, det är mycket men det är nog hemligt. Jag ska börja ha fler hemligheter, man måste ju va lite mystisk iaf. Igår var sjukt bra dag överlag! Utom snillet som har snott min (lindas) cykel!! Men jag styr det där...i guess. Mest är jag glad och i fas med mig själv för första gången sen i somras det känns BRA!

nostalgisk

jag har en sjuk nostalgitripp just nu med hjälp av olika gamla fina band. och håller mig från att skriva klyschiga saker haha. helst av allt vill jag nog bara citera låttexter och säga "åååååh!", men nixen sa tixen, i won't.
på nåt konstigt sätt känns det som att jag är på väg från malmö fast samtidigt vet jag att jag inte är det. malmö har verkligen inte gjort sitt. inte på långa vägar. som tur är glöder livsgnistan fortfarande extra starkt i malmö med omnejd.

tillägnat en gammal vän i uppsala

kom precis upp min gamla djurrättspepplåt med disrupt, a life's a life... och kom att tänka på alla idioter igen och blir som vanligt så upprörd att jag måste skriva av mig nånstans haha. jaja sån är jag. eller skriva av mig. jag vill bara ge ett klart budskap till alla djurförtryckare kanske mer; sluta upp med det eller ta konsekvenserna! de människor som förtrycker och utnyttjar andra djur och människor medvetet har själva dragit på sig vad de kan utsättas för, så länge det hela är propotionerligt, såklart. eller kort sagt; "den militanta kampmetoden är berättigad ifall det våld man använder är mindre än det man förgör".

så till alla puckon, kom inte och gnäll i tv eller tidningar när hjältarna i t.ex. DBF har kommit och kastat 5L rödfärg på ert hus eller bränt upp er bil. Eller än bättre fritagit alla "era" djur så ni förlorar ert levebröd. Ni drog på er det själva! Jag önskar er all olycka i världen, hoppas ni dör ensamma och fort.

hit the switch

jag vet inte om det är totalt kaos eller totalt lugn som infinner sig?

Ny dänga!!

Jag satt och pillrade en bit i reason igen och fick igång en gammal låt på nytt spår och det är kul. Den finns på min myspace-TJOHO!

Mmm

Mm precis. Jag menar ju det! Om en vecka flyttar vi och det är dags att börja styra med att kasta möbler och skit. Är det nån som vill ha en (knarrande) säng? Eller nattygsbord? Eller varför inte ett köksbord och sex stolar? Fritt fram jaaaa!

Annars känns det som malmö sakta men säkert börjar leva igen? Och jag med. Dock inte nu för jag är sjuk och trött och hostig. Men foten blir sakta bättre också, känns bra så man kan börja härja omkring igen på rikt. Och så ska jag lämna in kameran på lagning (när jag vet hur det blir med min ev. ekonomi..). Och så måste jag komma ihåg att säga till mami och papi att inte sätta in pengar på mitt konto när jag fyller år (NÄSTA SÖNDAG!), för då får jag inget ev soc om jag behöver få det. Det vore sjukt ovärt. Jag vill köpa ett finfinfinfint Sigma 1.2-objektiv också. Ett sånt som carro har. Mmmmmm vad lycklig jag skulle va då, som ett litet litet barn/gris.

dabstep

japp jag har smått börjat lära mig reason, och numer har jag även en MYSPACE som ju allt stora världsberömda artister ska ha, har man ju hört. http://www.myspace.com/rabakrabb alltså, om ni vill höra ett av denna världens stordåd. Dock så har jag bara pysslat med programmet i några timmar hittils, det det är inte så mycket för världen. Lite men mycket. Eller vad ska man kalla det?

I övrigt är jag sjuk och har oförtjänt ont i halsen. Och CSN har kontaktat mig angående för kässä studieresultat, så mina pluggambitioner för våren kanske skiter sig, när jag äntligen blitt peppad på att plugga och allt... Men that's life, det biter dig i rumpan när du minst anar det!! Så imorrn skriver jag in mig på arbetsförmedlingen, jag vägrar bli biten i rumpen. CSN kan nafsa bäst dom vill. Jag vägrar bli biten!

Sprit, apa och --- LASAGNE!

Igår var trevligt och fint och kul! Med obligatoriska inslag av besvikelse såklart dock, men det verkar va svårt att komma ifrån. En sak man får lära sig leva med, helt enkelt antar jag?

Något nytt har hänt. Nähä inte det? Malmö är sig likt, och till viss del är jag väldigt glad att det är det å. Nahla flyttade ner igår, det är ett väldigt välkommet icke-malmö-inslag! Även spontana dubstephemmafester till tidigt om mornarna! Och snart flyttar jag och issa till Casa del lujo.

2003, 2004, 2005, 2007...2009?

Var bra år (det sista med ett frågetecken). OK 2008 var rätt bra överlag också. 2006 kan nog gå till världshistorien som mitt värsta faktiskt. Dags att skriva lite framtid istället för historia, tycker jag. Glömma det som varit och kolla framåt. Hela tiden framåt!

Kyla(n)

Varför måste allt vara så himla kyligt och kallt hela tiden (med undantag för några få varma personer/punkter/saker!)? Det är dumt. Lika dumt som det som närmast kan likna ett folkmord på palestinier (vilket ju även FN-organet UNRWA:s högsta höna nu även håller med om). Man är så jävla hjälplös hemma i trygga Sverige, vad kan man göra åt saken liksom? Demonstrera på lördag (kl 14.00 G:a Torg i Malmö!), visst. Men om inte det räcker då. Israel fortsätter förvåna mig som en av världens värsta terror- och fasciststater. Idioter hela bunten, jag hoppas dom hittar sitt vett och sans snarast, eller att någon annan hittar det åt dom.
Jag ska iallafall åka ner som internationell dit inom en överskådlig framtid. Dels för att aktivt skydda palestinier från övergrepp, dels för att få en egen bild av förhållandena där borta, och dels för att dokumentera och samla material att kunna visa här hemma.