Jag känner mig fortfarande helt utmärglad, så idag skippar jag solen och vilar mitt krabbröda ansikte inne i Amandas fina etta. Läsa bok, spela dota, tänka tankar, lyssna musik, ensam. Det var inte igår jag hade en sån dag, eller ja det var närmare bestämt två veckor sen. Rannsakningsdagarna brukar va rätt sköna och väldigt välbehövliga emellanåt,iallafall när en inte har nåt eget hem att stänga in sig i när saker och ting faller, kraschar och byggs upp omkring en.

det börjar spritta i mina flyttningsben. även om jag trivs hur bra som helst i malmö nu i dagarna och myser omkring, så vill jag kanske inte bo här. eller vill jag? vad vill jag egentligen göra. resa, härja, mysa, ha kul, uppleva!