sitter en fredagskväll och försöker hitta meningen med det egentligen. jag har ju sen länge haft väldiga besvär med att finna mig i det som normen säger är ett vardagligt liv. jag TÄNKER inte jobba åtta timmar om dagen eller göra nåt jag inte vill för att kunna överleva. det behöver inte vara så och det borde inte vara så. det går emot all logik att vi ska slava för att kunna köpa/bo/leva flott, men frågan är då, vad ÄR meningen? just i detta ögonblick känner jag en extrem livlöshet och en känsla av att allt känns så himla....tomt ibland??
om jag ska göra en lista är det jag lever för (utan speciell ordning):
kärlek
vänner
djurens befrielse.