hela vägen ner

det ljusnar ute. klockan är tjugo i fem som vanligt, istället för att sova ligger jag och grubblar och lyssnar musik, varje natt numera. att vara tillbaka här hemma i uppsala/rasbo väcker så många minnen och tankar och saker jag begravt sedan länge. jag vill inte ha det till ytan igen, kan det inte bara stanna där borta i brunnen där det hör hemma? jag har dumpat det där för många år sedan och jag vill inte ha tillbaks det. lämpat av det. bort, iväg! jag börjar få nog av den här delen av landet redan, men samtidigt har jag fått nog av malmö för tillfället redan också. jag vill till fina svalöv, träffa fina m och okynneskasta gris och höra banjostämmor i korridoren. jag vill smyga upp och bajsa mitt i natten när alla sover och låta bli att tända lampan och halvt dö på kuppen. jag vill äta äckliga mackaroner med nettos vita bönor i tomatsås när dagsdumpstringen misslyckas och halta omkring med mitt ghetto limp med ett ständigt gnällande. i just det sällskapet, just nu!
istället ligger jag och undviker att sova i en skinnsoffa. fast det är väldigt välbehövligt att vara hemma och ta igen mig och umgås med familjen. men ja, det här med saknad har aldrig riktigt varit min grej när grubbleriet knackar på dörren. det blir svårt att vända om det till positivt när det är så intensivt men jag vet ju att det är något positivt, det är bara positivt. jag är trött på att det står någon varelse runt hörnet med utfällt ben. så himla trött på det, det är inte så jag vill att det ska vara. och oftast är det inte så heller, jag skuttar över benet. att vara hemma i hemmet där jag isolerade mig igenom en av de jobbigaste tiderna i mitt liv gör dock att det utfällda benet istället blir till en MFF-anfallare med en välinriktad glidtackling från sidan vilken med allra största säkerhet skulle resultera i rött kort. om inte avstängning resten av säsongen.

det kommer nog gå bra. jag ska bara sparka igång positivgeneratorn igen.

mitt liv vill jag inte ska gå ut på att tänka hur jag vill leva, jag vill leva som jag vill leva. med personerna jag vill ha i min omgivning och göra det som faller oss i smaken för stunden. inga måsten, ångestframkallande tvång eller jobbiga minnen. bara leva och suga i sig dagen för vad den är, en oändlig jävla möjlighet. om man bara vill det. nu är det vår, snart sommar. jag klär mig för vädret i glansiga shorts och hoodie och hoppas på det bästa.
nu ska jag göra exakt det jag vill göra. och just nu är det att sova som sune gör när han är i sitt esse. god natt.