en dag häromdagen satt vi ett gäng på torget, och jag och erik låg på en filt och kollade upp i himlen. då såg vi en duva med rumpen utanför hustakskanten precis ovanför oss. erik lägger av en ironisk kommentar att tänk om duvan skulle kacka nu, vilket den självklart gör i nästa sekund. med förskräckt glädje ser vi hur skiten snabbt segnar ner rakt emot oss, och kastar oss undan med ett skratt.
det är ungefär så livet känns just nu. jag är redo för skiten som segnar ner mot mig, och undviker det kanske inte alltid med ett leende på läpparna men väl med en positiv känsla av att allt löser sig i kroppen. så länge jag har de två sakerna jag behöver i livet så är jag både glad och nöjd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar