livet som nomad/hobo/luffare/bostadsfri

är rätt bra. så jävla många fina människor ikring mig har jag så jag blir helt rörd bara jag tänker på det. det hade jag verkligen inte trott för sisådär tre år sen. så jävla schysst att se att folk faktiskt lever upp till sina fina ord om solidaritet och kärlek och tar hand om varandra när det blir svårt för vissa. så sjukt fint. när jag orkar ha jobb och vara en del av hela alltet så lovar jag ta hand om mina vänner som behöver det också. just nu pysslar jag väldigt mycket med flykt. fast inte flykt från hela min tillvaro. bara flykt från det jag tycker är jobbigt, det vill säga att ställa sig in i ledet, jobba på nåt skithak där jag inte gör något konstruktivt utan bara slavar för systemet och ändå får skitpengar för det. jag vill inte. jag kan inte. jag skulle nog gå under mentalt om jag tvingades in i det just nu. till hösten kan det bli aktuellt. till hösten kan mycket bli aktuellt nog, som flytt eventuellt. jag är så himla öppen för förslag från mig själv och omgivningen, fri med vinden egentligen. det är skönt! vissa saker rymmer jag inte ifrån, jag väljer nog att möta dom istället. ja, det gör jag.