skräll

föga oväntat att jag inte kan sova i ett kalt rum med hundratjugo tankar i huvudet. jag får tokspel på livssituationen, måste bort bort iväg på äventyr och roliga saker, klarar inte av vardagslivet alls fortfarande.
fast det är nästan löjligt vad lite som behövs för att jag ska kunna finna mig i vilken situation som helst och trivas med det, en viss persons närvaro. det är som magi, magen hjärtat och huvudet finner ro.

det finns nog få saker jag hatar så mycket som att bara leva dötid i väntan på något, som nu på pengarna, går på totalt meningslösa jävla åtgärder som ska hjälpa mig hitta jobb men som är helt HELT värdelösa, ger mig inte ett skit. men jag har tillräckligt mycket empatisk förmåga för att inte tjäna pengar på privatpersoners bekostnad (nåväl, med förbehåll), så jag tvingas väl slita själen för att få dom där jävla 2500 kronorna i guess. men jag håller på att på spel som sagt. snart går jag loss på livet och bara sticker. jag vet ingenting längre, jag vet bara att såhär funkar inte länge till, trots underbara personer i min närhet nu också.

ska det vara så svårt liksom. kan inte bara tornadon i mitt huvud lägga ner så jag kan få sova nu. jag ska upp om mindre än fyra timmar än tanken. jag antar jag missar detta och kommer få en hel del skit för det kanske. dålig men realistisk inställning. finns det ingen eller inget att komma hem till utom en tom lägenhet och en dator är det inte mycket till motivation att stiga upp ens.

jag vet exakt vad jag vill göra. jag vill resa iväg med dig. just nu, bara åka iväg vart än vi känner för. undrar vad du tycker om det?