kom hem nu jag saknar dig

Ligger och väntar på morgondagens Österportfenomen åh

eftersom jag inte har sovit på över 40 timmar mer eller mindre nu så borde det vara en enkel potät nu snart. iof känner jag ögonlocken redan lägger sig som täcken över ögonen så det kanske är dags nu. ska bli så bisarrt skönt att sova, helt sjukt. hoppas drömmarna blir dom jag vill, god natt.

det finns så jävla mycket som vill komma ut ur huvudet till olika personer, som jag troligtvis aldrig kommer få säga till dom. berätta hur sjukt mycket några meningar spelade roll för vem jag blev och hur lätt hela ens närvaro bara kan krascha när en inte är försiktig med vad man gör och säger. jag håller gärna uppe skenet av att vara obekymrad, självständig och ha ett grymt självförtroende men det är ibland, rätt ofta, raka motsatsen. men det löser jag som jag alltid gjort och håller det inom mig i flera år så huvudet till slut slår i backen och man är tillbaka på ruta noll.

jag vill inte känna såhär längre såfort jag blir lite nedstämd eller orolig, jag pallar inte. allting är väldigt simpelt egentligen troligtvis, men jag är körd av gångna år i hjärnan. för många som medvetet eller omedvetet fuckad upp mig för att jag på många vis kommer lita på personer förrän efter en lång, lång, lång tid och trygghet. jag förväntar mig alltid det värsta, förbereder kroppen och sinnet på att bli sviken, förbisedd, nedvärderad, kastad i rännstenen. jag kan inte hjälpa det ofta, och den här jävla känslan dödar mig inombords.

skräll

föga oväntat att jag inte kan sova i ett kalt rum med hundratjugo tankar i huvudet. jag får tokspel på livssituationen, måste bort bort iväg på äventyr och roliga saker, klarar inte av vardagslivet alls fortfarande.
fast det är nästan löjligt vad lite som behövs för att jag ska kunna finna mig i vilken situation som helst och trivas med det, en viss persons närvaro. det är som magi, magen hjärtat och huvudet finner ro.

det finns nog få saker jag hatar så mycket som att bara leva dötid i väntan på något, som nu på pengarna, går på totalt meningslösa jävla åtgärder som ska hjälpa mig hitta jobb men som är helt HELT värdelösa, ger mig inte ett skit. men jag har tillräckligt mycket empatisk förmåga för att inte tjäna pengar på privatpersoners bekostnad (nåväl, med förbehåll), så jag tvingas väl slita själen för att få dom där jävla 2500 kronorna i guess. men jag håller på att på spel som sagt. snart går jag loss på livet och bara sticker. jag vet ingenting längre, jag vet bara att såhär funkar inte länge till, trots underbara personer i min närhet nu också.

ska det vara så svårt liksom. kan inte bara tornadon i mitt huvud lägga ner så jag kan få sova nu. jag ska upp om mindre än fyra timmar än tanken. jag antar jag missar detta och kommer få en hel del skit för det kanske. dålig men realistisk inställning. finns det ingen eller inget att komma hem till utom en tom lägenhet och en dator är det inte mycket till motivation att stiga upp ens.

jag vet exakt vad jag vill göra. jag vill resa iväg med dig. just nu, bara åka iväg vart än vi känner för. undrar vad du tycker om det?

global warming, utvidgat

nä ok det är inte vintertid men nog är det ostadigt minst sagt?! vad händer egentligen, klimatkatastrof i skallen

barcelona lockar och pockar när issa har slutat löneslava. känner mig så jävla förlamad nu som så ofta förut och vill bara ligga inne och stänga in mig själv. så det är det jag gör nu också. ska kolla dåliga filmer nu, hejdå

vintertid på sommaren??? fan

komet i huvvet

när väl sommarvärmen träffar en så är det som en komet rakt in i hjärnan. nu har jag gått till kirseberg och issas jobb, och gått till fucking seved. nu är jag hemma här och vill bara sova i hundra timmar. eller 72 timmar. ja tre dygn blir nog fint.
just nu är jag trött, hungrig, grinig, törstig, svettig. inget positivt just stundens förutom att jag hittade en bandare för 20kr på emmaus. hejdå nu ska jag stänga in mig med wingis ett par dagar.

först roskilde, sedan världen! (fast därimellan pengafixande)

första dagen på ditt liv. det är ett liv jag verkligen verkligen verkligen vill ha, jag måste bara bestämma mig var det ska levas. men det känns inte alls som det spelar någon roll alls, så länge det är med personerna och personen jag vill vara med.

jag vill resa, jag vill ligga och mysa i solen, jag vill spatsera på nya gator!
jag ringer cajsa ikväll!

vilken väg ska du vandra


jag har hummousrester på hela min internetdosa. det får stå som symboliken för mitt liv just nu.
väldigt mycket är väldigt, väldigt klart. och rätt mycket är kaos och osäkert. den första delen är helt klart störst och kaos kan jag leva med, det är den där eviga osäkerheten jag inte klarar av. på fördjupad jobbcoaching-kursen jag går nu i AFs regi såg vi en film som hette Jag AB (namnet ljuger, uppenbarligen), som tro det eller ej, satte igång lite hjärnverksamhet igen! fast den sortens hjärnverksamhet finns redan där, att alltid försöka se positivt på saker och ting och se möjligheterna istället för vilka hinder som finns på vägen framför en.
jag är iof nog rätt duktig på att se möjligheterna, det handlar bara om att våga eftersträva dom i sitt innersta också. och, "med inget att förlora har vi allt att vinna". så har jag nog resonerat senaste halvåret ganska mycket,

och det har faktiskt lett till

BALANS stavas det tror jag, med versaler!!

sånt där så det gör ont i hela alltihopa

virrvarret som gör att jag slits mellan två världar jag vill ge allt och all energi och pepp jag har åhh. och vad fan är dealen med mig jag blir förbannad på mig själv, men anledningen är censurerad censur censur dagbok!

jag älskar tillfällena när man kommer i fas med sig själv, sina tankar och sin omgivning

jag har en förmåga att bli lite överdramatisk när jag är trött/hungrig/utmattad. fast jag kommer väl som ett paket antar jag, med både dom bra och dom dåliga sidorna,

dags att retirera till instängdheten snart igen känner jag. fast kanske inte totalt men en väldigt stor dos. jag vill ha ett hem, en grotta eller koja och en tankevrå. eller jag behöver det snarare. alternativt en flyktfrände, typ snart.

jag kan inte sova för tankeartilleriet är igång. flyr nog till drömmarna nu istället, det är en bra sak med mig själv, jag kan oftast tvinga mig själv att spontansomna när saker är jobbiga i toppen.

jag har väldigt långa vägar kvar i det som antagligen är mitt största problem har jag upptäckt, igen. hur mycket jag än försöker jobba med det så är jag tillbaka på ruta ett sen. eller ja kanske ruta två-tre, men. jag fortsätter trucka upp samma spår men vips så kommer karusellen igång igen och jag ser nattsvart på framtiden och alla skyddsbarriärer jag försöker avveckla säger mitt innersta att allt kommer bli exakt tvärtemot vad jag vill.
jag vet ju att nä äsch. jag ska sluta nu och sova och fortsätta mitt liv som halvsystematiserad, det har jag iallafall kontroll över.

t.ex. skotrar, semester, höst

om en vecka börjar min kurs som issa också ska läsa, mellanösterns moderna historia, på dotan! i fredags jobbade jag natta och tjänade pengar, och imorrn börjar jag lära mig skriva cv-kursen haha, värdelöst. och så måste jag hitta dit till 10.00, det ska bli spännande för nu är klockan två och jag skulle sova tjugotvå. många tankar men mest en total megautmattning som lägger sig över huvudet. nu är jag redo för en till rasbovecka, klappa katter, kolla film och spela dota brevid ett välfyllt kylskåp i ett par dagar! och plugga, det är ju faktiskt väldigt skumt att jag är PEPPAD på att plugga nu haha. fast dom orden kommer jag äta upp om några veckor nog.

nu ska jag slinka ner under täcket helt och drömma om allt annat än skotrar, semester, höst