livskvalitet!

det är inte apati, och det är inte att jag inte vill orkar kan göra annat just nu. jag är helt enkelt sjukt jävla NÖJD med tillvaron här i skogen, nöjd med att strosa omkring hemma i stugan ensam ett par timmar om dagen, nöjd med att bo med världens bästa mia, nöjd med att kunna gå ner ett par meter till stranden och ta mig ett bad när jag vill, nöjd med att slira iväg till utedasset och sätta igång radion och frenetiskt försöka skruva in nåt lyssningsbart innan det är dags att resa sig igen,

nöjd med värmlandslugnet!

sol värme 40kr-sexpack mysiga veganer med akustiska gitarrer fina vänner fina filmer och DANSBAND!

bland åkersvanar och billiga folköl

jag är i malmö! fast alla var busy när jag kom hit, well! jag har hängt på glassen två timmar och internettat och tiggt till mig hemnyckeln av robert så jag kan hänga här till elva och hoppas på att mina fina danmarksbesökande vänner kommer tillbaka runt då! tills dess har jag harry plotter på ljudbok, folköl och grillchips och två flyende katter omkring mig (och 1½L trocadero i kylen som lockpock för danskarna), inte helt fel najnaj! men saknar roffeds och issa och vill att alla kommer HEM så fort som möjligt så vi kan dricka öl och mysa och skratta! komsi komsi!

eller, lamea ur gör jag ju varje vinter...lika säkert som usa och kapitalismen ungefär. det är ett årligt fenomen, men i år har det tyvärr mer eller mindre varat sen i somras. men jag känner ju faktiskt att det är på väg bort nu TILL SLUT! jag är väldigt positiv just nu uttalanden till trots och tycker det ska bli så himla mysigt och fint att flytta till värmland! det är bara huet som spökar och jag vill inte att det här stadiet av mitt liv ska vara längre, det är nooooog nu krabba!!

likgiltigheten tränger sig på igen och jag har inte lust att ta mig för nånting typ. vill känna mig saknad, efterlängtad och på något sätt icke-ersättbar, men just nu känns allt bara just inte så. jag har massa fina kompisar och världens finaste flickvän, ändå sitter jag isolerad ute i ingenstans...

fyfan vad fint!!!

lugnet igen... att kunna uppskatta livet för vad det är just nu och att världen ligger för ens fötter är, som jag sagt hundra gånger förut, helt underbart. efter en minst sagt omtöcknande period känns det mesta väldigt bra, harmoniskt, nu.

när ens största problem i vardagen består av att ens älskade lilla småsoz kissar i ens säng är livet bra! livskvalitetsmått på rikt