likgiltigheten tränger sig på igen och jag har inte lust att ta mig för nånting typ. vill känna mig saknad, efterlängtad och på något sätt icke-ersättbar, men just nu känns allt bara just inte så. jag har massa fina kompisar och världens finaste flickvän, ändå sitter jag isolerad ute i ingenstans...