förra veckans tankestorm dog ut lika snabbt som den drog in! och skönt är väl det.., det är inget jag önskar någon när obehagliga tankar och minnen mest bara pumpas in i huet i tid och otid, med jämna mellanrum.. nu är dom borta igen iallafall, ensamheten gör ju att en måste ta tag i sina hjärnspöken på ett annat sätt eftersom det ibland helt enkelt inte finns så mycket annat att göra!
det känns bra att äntligen ha parkerat det gamla där bak i hjärnan där det brukar vara, och hör hemma. jag var så himla liten då, så det är ju väldigt lustigt egentligen att det kan ha inverkan på mitt liv nuförtiden. fast jag skulle nog inte velat bespara lillmartin upplevelserna heller, dom gjorde ju mig till den jag är idag, som jag trivs med och som har det helt sjukt gött och fint här ute i skogen. snart med trozisten och kanske två små missar också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar