eller, lamea ur gör jag ju varje vinter...lika säkert som usa och kapitalismen ungefär. det är ett årligt fenomen, men i år har det tyvärr mer eller mindre varat sen i somras. men jag känner ju faktiskt att det är på väg bort nu TILL SLUT! jag är väldigt positiv just nu uttalanden till trots och tycker det ska bli så himla mysigt och fint att flytta till värmland! det är bara huet som spökar och jag vill inte att det här stadiet av mitt liv ska vara längre, det är nooooog nu krabba!!

likgiltigheten tränger sig på igen och jag har inte lust att ta mig för nånting typ. vill känna mig saknad, efterlängtad och på något sätt icke-ersättbar, men just nu känns allt bara just inte så. jag har massa fina kompisar och världens finaste flickvän, ändå sitter jag isolerad ute i ingenstans...