det är med blandade känslor jag åker neråt till skaune igen. samtidigt som jag saknar mia och issa och alla andra fina så ger mig staden jättenegativa vibbar just nu, ungefär som stockholm. jag vet ju dock inte riktigt vad alternativet att vara nånstans är? rasbo faller ju bort, annat än kortare perioder som nu, då är det trevligt och skönt. rädd att jag kommer ta lätta vägen ut och bara dra mig tillbaka hit medan resten av världen gör något med sitt liv och frodas.., får se till att det inte blir så!

jag förstår mig inte på mig själv?!! nu orkar jag fan inte mer snart, kan jag inte bara få vara lugn och harmonisk mer än fem minuter, det är allt jag begär. lite ro och ordning i mitt huvud och i mitt liv, inte den konstanta helveteskänslan i bröstet!
ska försöka ta bort den med god julmat och familjemys, men jag betvivlar effekten av det räcker...

ånäu ensamheten igen...känslan av att vara helt utanför allting? det skär i hjärtat.., jag vet inte vad jag ska göra åt det?

en god natts sömn och mycket funderingar och det känns som att kroppen landat igen, det är skönt.. tar det som det kommer, och hoppet ÄR ju faktiskt inte helt ute än på värmland!

det är så mycket jag vill skriva men jag tänker fan inte skriva det här mer, får skaffa mig nånannanstans att skriva på. jag vill verkligen inte säga till dig hur ledsen jag är över att jag inte kom in och att vi troligtvis kommer bo ett halvt land ifrån varandra och hur orolig jag är i hela kroppen över det, att hela min värld känns som den håller på att gå ur totalt just nu, jag vet hur glad du är över att ha kommit in och båda vi vet nog att det är det bästa och finaste för dig just nu att flytta upp dit ett år!

just därför smärtar det mig så jävla mycket också att jag vill ju dela allt med dig och även när det är på botten som det är nu. men jag säger inget nu och förhoppningsvis dröjer det flera dagar innan du läser det här så du kan fortsätta behålla den känslan du har i kroppen nu tills dess och förhoppningsvis efter också!!

jag behöver sova ett par timmar och lugna ner magen och huvudet och hela kroppen tror jag.

det behövs bara en liten jävla putt så faller alltihopa ihop. tack kretsloppshuset för den sista knuffen som tillslut gjorde att allt känns helt jävla hopplöst och skit. vill egentligen verkligen hålla det här inom mig, det kanske är bäst också men nu är det fan nog, jag orkar inte mer. det känns som att nån har lyft upp mig med rötterna och slängt ut mig genom fönstret. jag vet inte var jag ska ta vägen, jag vet inte var jag VILL ta vägen. självhushållningskursen skulle bli min väg till att äntligen hitta lite harmoni i mitt liv och få lite ordning på hjärnan, nu har det blivit precis tvärtom. att vara glad och fira jul och va trevlig mot alla är just nu det sista på mina tankar, vad fan ska jag göra nu då??

jag vet att det här bara är vardagliga problem och att folk har det mkt mkt värre. men vad gör det mig när det är just i huvudet allt sitter? jag känner att en av dom sedvanliga helvetesstunderna i mitt liv är på intåg igen, när allt bara krasar sönder och jag börjar på ny kula från ruta ett, och jag försöker verkligen hindra det med allt jag förmår för det är verkligen inte vad jag vill.

nej.....jag vet inte hur det här kommer att gå

sånt jävla misslyckande det känns att söka både dalarna och kretsloppshuset med allt jag har (nåja inte dalarna då men denna iaf), lägga ut hela sin själv och framtidsvilja så blir man ändå nekad. nu har jag skrivit till Holma iaf, och håller tummarna men efter två nekanden är ju inte direkt självförtroendet på topp. Well, vinden får väl föra mig dit den vill...det har ju (inte) fungerat förut. Allt är osäkert inget är tryggt helt plötsligt, fan

http://www.youtube.com/watch?v=jeu3fFUWoS4

ska flytta till sydkorea

Förebyggande råd

• Upprätthåll en god hygien. Tvätta dig dagligen, dock helst inte mer än en gång per dag, och torka dig noga efteråt.
• Byt kläder, i synnerhet underkläder, varje dag.
• Undvik tätt åtsittande underkläder och byxor.

...haha, ha.....haha! funny because it's true

vill se en flaska i huet på en dansk polis

jag behöver ett bekant, vänligt ansikte brevid mig. det är jävligt att bo helt ensam när man är van att bara behöva gå till rummet brevid eller tom till andra sidan rummet för att hitta en trygghet och vän eller kärlek. nu är alla en halvtimme bort och det känns inte bra, jag kommer mig inte för att göra något och kroppen skriker. kan inte NÅGON bo på värnhem iaf? det hade varit guld, eller om jag hade haft en cykel eller busskort.

har inte bott ensam sen den där hösten 2006, men nu gör jag det igen. vet inte hur jag ska förhålla mig till det riktigt men det är bra antar jag att jag känner. väntar med spänning på svar från kretsloppshuset, får ju lite bli framtidsvägskälet, malmö sunne skåne barcelona?

jag måste äta och sova bättre, det här håller inte. livskvalitén är på minus just nu!!